medtvillingar

Jag och Håkan fattade det beslutet, att Wiggo får möjligheten att vara hemma i ett år till om allt funkar här hemma. Och det känns så otroligt skönt, verkligen som en tung sten som släpptes från bröstet. Alla har inte förmånen att få kunna vara hemma med föräldrarna och jag ser det lite så att när man är så liten så är föräldrarna bäst, utan tvekan. Man ska inte ha för bråttom med stimulans och vänner sa dagisfröken till och med, då vart jag paff, men det är ju sant. Han kan få vara hemma och lära känna brorsorna och inte känna sig bortknuffad för Wiggo är hittills den största byggstenen i den här familjen så han ska vara kvar.
Har absolut inget emot dagis eller så, han kommer att få börja om ett år eller så, då jag antagligen börjat jobba och då känns det mer ok och naturligt att låta han börja dagis.

Visst vissa dagar kanske verkligen blir pain in the ass, jag kanske inte orkar, men då får det vara så, samla nya krafter när det går och börja där igen. Tror också att man kommer att hitta bra rutiner för tre barn, det kan ju inte ska vara omöjligt att orka ta hand om sina egna barn?!! Nej, jag ska orka!

Hur som hellst så jobbar Håkan första arbetsdagen idag så jag och Wiggo är hemma och myser, han är förkyld och jätte snuvig så lite gnälligt är det men inte mycket.
Har till och med hunnit och lyckats vila 2 timmar idag, han tog verkligen lång lunch och det hurrar jag för eftersom jag behöver all vila jag kan få.

Jaja. Älsklingen min är hemma och det känns toppen!